Ingrid Hellberg, Foto: Jokkmokks Allmänning

Tidigt i gryningen den 25 mars gled Ingrid Hellberg in på sina skidor vid målgången i Jokkmokks skidklubb. Under tjugo timmars skidåkning har hon sett solens upp- och nedgång, hejat på andra åkare i spåret och känt av sin överlevnadsinstinkt. I morgonsolen välkomnas hon av skidstjärnan Andreas Nygaards, obesegrad vinnare av de två senaste Nordenskiöldsloppen.  

Stort grattis till en fantastisk prestation Ingrid, hur känns det?

-Tack, det känns jättebra. Jag är jätteglad och tacksam att jag klarade av att genomföra loppet ännu ett år.

Så detta är inte ditt första år?

-Nej, jag har åkt alla lopp sedan start.

Hur kändes det att bli mottagen av Andreas Nygaards?

-Det var riktigt häftigt, han gratulerade mig till ett bra åk och en stor prestation. Man kanske kan säga att han är ”i min fanclub nu” (skratt).

Från Bollnäs till Jokkmokk
Ingrid Hellberg kommer ursprungligen från Bollnäs men har sedan åtta år tillbaka varit bosatt i Jokkmokk där hon till vardags arbetar som fjällträdgårdsmästare. Skidor är något som alltid funnits med och varit en viktig del av hennes liv. Hon har under flera års tid satsat på elitnivå inom skidåkning och vet vad det krävs för att prestera på topp.

-Skidor är lika viktigt som att andas för mig, förklarar Ingrid.

När Ingrid hörde talas om att Nordenskiöldslopet skulle startas i Jokkmokk så blev hon snabbt intresserad av att anta utmaningen.

-Vi har oerhört fina skidspår och förutsättningar här i Jokkmokk, så jag tänkte att det vore konstigt om jag inte skulle ta chansen.

Ett holistiskt synsätt på träning och gemenskap
Det visade sig senare att Ingrid skulle komma att deltaga i samtliga tre loppen, men med ett annorlunda fokus än vad hon tidigare haft i sin tävlingskarriär. En svårläkt arbetsskada i armarna blev vändpunkten i livet som gjorde att träningen blev inriktad mot att vara hållbar och långsiktig, snarare än prestationsinriktad.

-Jag vill ju åka skidor ända tills jag är 78 år, då krävs det att jag hela tiden lyssnar på kroppen och är lyhörd för hur jag ska lägga upp min träning. Jag vill må bra nu och i framtiden.

Vad är det som gör att du har valt att åka loppet tre gånger?

-För mig handlar det om att möta mig själv, naturen och andra människor längs loppet. Jag har ingen klocka när jag åker, utan följer solens upp- och nedgång. Sen så har jag som målsättning att peppa och stötta alla andra åkare runt spåret och få dem att orka satsa det lilla extra. Jag är också extra tacksam för att Allmänningen går in och sponsrar lokala åkare, det medför att jag inte behövt tänka på kostnaden.

I år bröt 120 av 350 skidåkare loppet, mycket på grund av de svåra förhållandena med tung snö. Funderade du aldrig på att bryta?

-Det går upp och ned hela tiden längs loppet, kroppen säger ifrån, men då gäller det att acceptera och tala om att det är MÅL, MÅL, MÅL som gäller. När jag åkte i det tunga snöfallet och spåren till stor del var igensnöade så tänkte på de som genomförde loppet år 1884. Det måste ha känts likadant för dem.

Det låter som en mental resa mer än ett tävlingslopp?

-Absolut, det handlar om att vara ödmjuk inför uppgiften men att behålla inställningen att ”hem ska man”.

Vad är det bästa med Nordenskiöldsloppet?

-Det är gemenskapen och stämningen. Alla hjälps åt och ger sitt allra bästa under loppet, funktionärer, åkare och alla andra som är engagerade. Jag hejade på en kvinna längs vägen i spåret som efteråt mailade mig och tackade för det, sånt värmer avslutar Ingrid.

 

 

Kuriosa: Har tävlat i landslaget i telemark. 2006 blev hon trea i den totala världscupen och trea i sprintcupen.

Läs även dessa