Britt Svanström, funktionärssamordnare. Foto: Jokkmokks Allmänning

Klockan sex på lördagsmorgonen den 24 mars gick starten för 350 skidåkare i byn Purkijaur, belägen cirka en mil väster om Jokkmokk. Tjugotvå mil skidor i minusgrader och nysnö skulle avklaras i det som beskrivs som väldens tuffaste skidlopp. Britt Svanström är en av de bybor som välkomnat loppet med öppna armar och samordnar tävlingens funktionärer under den anmärkningsvärda arbetstiden av två dygn.

Hur kommer det sig att du engagerade dig i Nordenskiöldsloppet?

-När jag hörde talas om loppet för första gången så blev jag väldigt intresserad. Det var faktiskt ett stort intresse från alla i byn, men vi visste väldigt lite om vad det innebar. Hur anordnar man en sådan här sak?

Ja, hur hamnade du i rollen som funktionärssamordnare?

-Någon var tvungen att ta tag i det och jag orkade inte sitta och vänta längre, så jag gjorde det tillslut (skratt).

Två dygns arbete i sträck och många planeringstimmar, vad är det som gör att du är så engagerad i loppet och tycker att det är roligt?

-Jag har ett förflutet inom restaurangbranschen, och där jobbar man ju mycket i stress och press. Jag har faktiskt saknat känslan och får tillbaka den när jag jobbar med loppet, det är snabba beslut under kort tid- det blir en positiv stress.

Britt berättar att alla delaktiga funktionärer inklusive hon själv var nervösa inför det första loppet. Det var trots allt världens längsta och tuffaste skidlopp som skulle anordnas, där människors säkerhet och välmående stod på spel.

-Det första loppet slutade trots bristande erfarenhet bra, vi lärde oss hur vi skulle organisera -och strukturera upp allting. De två senaste loppen har mycket av arbetet gått på rutin.

Kan man säga att det finns en tideräkning före och efter Nordenskiödsloppet i byn Purkijaur?

-Ja, det har faktiskt blivit lite så. En äldre dam i byn föreslog till exempel att vi borde ha två stycken Nordenskiöldslopp varje år. Purkijaur lever upp ordentligt under tävlingen, det märks.

Att rekrytera funktionärer till loppet upplever inte Britt som någon större svårighet, närmre hälften av byns befolkning skrev upp sig på årets frivilliglista. Hon tror främst att det är delaktigheten och gemenskapen som lockar.

-Alla känner sig behövda och delaktiga- ung som gammal, det spelar ingen roll. Huvudsaken är att alla som vill kan vara med och bidra.

Vad betyder Jokkmokks Allmännings engagemang i loppet?

-”Ellan” (Ellinor Westberg administratör på Jokkmokks Allmänning) är en av dem som hjälpt mig mycket kring arrangemanget i Purkijaur, så hon har betytt mycket för den delen av loppet. Utan Christian Rimpis (allmänningens förvaltare) engagemang och kunskap om bansträckningen så känns det inte som om det hade blivit något lopp år ett. Han kunde snabbt, tack vare goda relationer med markägare, ställa om loppet från dess originalsträckning att gå över sjöarna till att hitta en alternativ väg när det var för lite snö första året.

Vad händer nu framöver?

-Nu går alla och väntar på mötet där vi ska få veta hur det har gått ekonomiskt och vad deltagarna tyckte om loppet. Vi brukar skriva ut alla positiva omdömen om loppet för de äldre som kanske inte kan läsa allt på nätet. Därefter så räknar vi ihop hur många dagsverken vi har fått ihop och vad bidraget till byaföreningen blir, sedan lämnar vi pärmarna tills nästa höst då vi börjar ladda om för 2019-års tävling.

I maj månad ska byagruppen, tillika funktionärsgruppen anordna en gemensam grilldag där städning och samvaro står på agendan för att avrunda ännu ett framgångsrikt samarbetsår.

Läs även dessa